LCD-skärmar är bekanta för alla, och vardaglig användning är också mer, men du kan inte förstå arbetsprincipen för LCD-skärmar. Hur förstår man dem på djupet? Först och främst måste du veta Det fungerar, se nedan för att förstå det:
LCD skärm
I enkla termer är grundprincipen för skärmen för att uppnå bildskärning att fylla flytande kristallmaterialet mellan de två parallella plattorna och sedan ändra arrangemanget av molekylerna inuti flytande kristallmaterialet genom spänning för att uppnå syftet med skuggning och ljus överföring. Olika nyanser av bilden visas och så länge som ett trefärgat filterlager läggs mellan de två plattorna kan en färgbild visas.
LCD skärm:
Strukturen hos LCD-vätskekristallskärmen är att placera flytande kristallmaterial i två parallella glasögon. Det finns många vertikala och horisontella fina ledningar i mitten av de två glasskivorna, och de stavliknande kristallmolekylerna styrs av att de är energiserade eller inte, vilket förändras. Riktningen, ljuset som produceras genom att bryta den resulterande bilden. Det är mycket bättre än CRT, men priset är dyrare.
Vätskekristall är en organisk förening som består av långa stångliknande molekyler. Under naturliga förhållanden är de huvudsakliga axlarna hos dessa stavformade molekyler ungefär parallella.
Den första egenskapen hos LCD-skärmen är att vätskekristallen måste hällas mellan två lägenheter med fina spår för att fungera korrekt. Spåren i de två planen är vinkelräta mot varandra (90 graders skärningspunkt). Det vill säga, om molekylerna i ett plan är inriktade i nord-syd-riktningen, är molekylerna i det andra planet anordnade i öst-västriktningen och ligger i två plan. Molekylerna mellan dem kommer att tvingas in i en 90-graders vridning. Eftersom ljuset rör sig i riktning mot molekylernas arrangemang snurras även ljuset 90 grader när det passerar genom flytande kristallen. När en spänning appliceras på vätskekristallet kommer emellertid molekylerna att arrangeras vertikalt så att ljuset kan emitteras direkt utan vridning.
Den andra egenskapen hos LCD-skärmen är att den är beroende av polariseringsfilter och själva ljuset. Naturligt ljus släpps slumpmässigt i alla riktningar. Polarisationsfilter är faktiskt en serie av alltmer fina parallella linjer. Dessa linjer bildar ett nät som blockerar allt ljus som inte är parallellt med dessa linjer. Linjerna i det polariserande filtret är också exakt vinkelräta mot det första, så att de helt kan blockera de strålar som polariserats.
Endast när linjerna i de två filtren är helt parallella, eller om själva ljuset har vridits för att matcha det andra polariseringsfiltret, kan ljus penetrera. LCD-skärmen är sammansatt av sådana två ortogonala polariserande filter, så under normala förhållanden måste allt ljus som försöker tränga blockeras. Men eftersom de två filtren är fyllda med vridna vätskekristaller, när ljuset passerar genom det första filtret, vrids de flytande kristallmolekylerna med 90 grader och slutligen passerar de genom det andra filtret. . Å andra sidan, om en spänning appliceras på vätskekristallerna, kommer molekylerna att omorganiseras och vara helt parallella, så att ljuset inte kommer att vridas igen, så det blockeras bara av det andra filtret. Kort sagt kan ljuset blockeras när det är strömt och ljuset kan sändas utan ström. Det är självklart också möjligt att ändra arrangemanget av flytande kristaller i LCD-skärmen så att ljuset släpps ut när det är påslagen och det är blockerat när det inte är strömt.
